Intervju med Bruce Lee
Intervju med Bruce Lee
av Pierre Burton
Pierre Burton: Hur kan du spela i kinesiska filmer när du inte ens talar mandarin?
Bruce Lee: Jag talar bara kantonesiska.
Pierre: Mmm.
Bruce Lee: Så, det är en ganska stor skillnad i fråga om uttal.
Pierre: Så någon annans röst används?
Bruce Lee: Just det!!
Pierre: Så du säger bara orden - låter det inte det konstigt när du går på bio i Hong Kong, din hemstad, och ser dig själv med en annans röst?
Bruce Lee: Nja, du förstår, de flesta filmerna på mandarin här dubbas ändå.
Pierre: De dubbas i alla fall?
Bruce Lee: Ja, de spelas in utan ljud, så det spelar ingen roll.
Pierre: dina läppar rör sig inte riktigt rätt, eller?
Bruce Lee: nja, det är där svårigheten ligger... Jag menar, för att... i kantonesiska uttrycks saker på ett annat sätt, d.v.s. jämfört med mandarin.
Så jag måste hitta något som liknar det för att behålla känslan, som passar mandarin vill säga... Låter det komplicerat?
Pierre: precis som på stumfilmernas tid. Fast dialogerna här är nog ganska stela ändå.
Bruce Lee: mmm, jag håller med. Film är film. Man måste hålla dialogen nere...
Pierre: Tittade du mest på mandarin-filmer innan du började spela i sådana?
Bruce Lee: Ja.
Pierre: Vad tyckte du om dem?
Bruce Lee: Kvalitetsmässigt håller de ingen hög klass, men de blir bättre och bättre och närmar den nivån.
Pierre: Man säger att hemligheten med din framgång i filmen Big Boss var att du gjorde dina egna slagsmål.
Bruce Lee: Mmm.
Pierre: Som en expert på olika kampkonster - vad tyckte du om det som fanns i filmer du studerade innan du blev en stjärna?
Bruce Lee: I början hade jag ingen aning om att det jag tränade skulle leda till detta.
Men kampkonster har alltid haft en stor betydelse för mig - som skådespelare, som kampkonstnär, som människa - allt har jag lärt mig från kampkonsterna.
Pierre: För en publik som inte vet det betyder, kan du förklara vad du menar med kampkonst?
Bruce Lee: OK. Kampkonst inkluderar alla sporter som karate...
Pierre: Judo.
Bruce Lee: ...eller karate, judo, kinesisk Gung Fu eller kinesisk boxning, eller vad du vill kalla det. Allt detta, som aikido, koreansk karate o.s.v. Men det är en tävlingsinriktad kamp. Jag menar att några av dem har blivit rena sporter men några är det inte.
Några av dem använder fortfarande sparkar mot skrevet, fingerstötar mot ögonen o.d.
Pierre: Inte undra på att du är bra på det! Kinesiska filmer är fulla av sådant här - de behövde en sådan som du! (skratt)
Bruce Lee: Våld, grabben!
Pierre: Så du behövde inte en stuntman när du började i filmbranschen.
Bruce Lee: Nej.
Pierre: Du gjorde allt själv?
Bruce Lee: Ja.
Pierre: Kan du knäcka fem sex träskivor med din hand eller fot?
Bruce Lee: Jag skulle förmodligen bryta min hand eller fot! (skratt)
Pierre: Berätta... du öppnade en klubb i Hollywood?
Bruce Lee: Ja.
Pierre: För sådana som James Garner, Steve Mc Queen och de andra.
Bruce Lee: Ja.
Pierre: Varför ville de lära sig kampkonst? Inför någon filmroll?
Bruce Lee: Inte direkt. De flesta kunskaper, åtminstone som jag ser det, innebär självkännedom.
När de ber mig lära dem, inte så mycket att försvara sig eller slå ned någon, så vill de kunna uttrycka sig själva i rörelse.
Ilska, beslutsamhet eller något annat. Så, med andra ord, de betalar mig för att på ett kampinriktat sätt visa dem hur man uttrycker kroppens rörelsen.
Pierre: Precis som skådespeleri på ett sätt är?
Bruce Lee: Mmm......
Pierre: Eller skulle vara nyttigt för en skådespelare....
Bruce Lee: Det kan låta filosofiskt, men det är spel eller icke-spel... om du förstår.
Pierre: Nu har du rört till det!
Bruce Lee: Jaha? Alltså, det är en kombination av dem båda. Det finns instinkt och kontroll. Du skall kombinera dem.
Om du har det ena är du ovetenskaplig, och om du bara har det andra är du plötsligt en mekanisk varelse.
Så en lyckad kombination - naturligt onaturlighet eller onaturlig naturlighet...
Pierre: Yin och Yang?
Bruce Lee: Japp, det stämmer.
Pierre: En elev, James Coburn, spelade in en film där han använde karate. Vad lärde han sig?
Bruce Lee: Han började träna efter filmen...
Pierre: Så han lärde sig först efteråt?
Bruce Lee: Ja. Du förstår, jag lär inte ut karate, eftersom jag inte tro på stilar.
Det finns inget kinesiskt sätt att slåss på, eller något japanskt sätt - om inte någon människa har tre armar och fyra ben kommer det aldrig att finna något annorlunda sätt att slåss på.
Men, i grunden har vi två händer och två ben så stilar tenderar att inte bara separera människan eftersom varje stil har sin doktrin som blir en oföränderlig lag!
Men om du inte har stilar, om du bara tänker: "här står jag, hur kan jag uttrycka mig komplett?" - så kommer du inte att skapa en stil.
Pierre: Hur skiljer sig kinesisk boxning från västerländsk?
Bruce Lee: Vi använder foten.
Pierre: OK, det är en början.
Bruce Lee: Och så armbågen.
Pierre: Tummen också?
Bruce Lee: Visst, vad som helst - det använder vi!
Pierre: Allt!?
Bruce Lee: Man måste. Det är kroppens sätt att uttrycka sig. Allt, inte bara händerna. Om det är en tävling är det en annan sak, men i en riktig kamp...
Pierre: Utan regler...
Bruce Lee: Inga regler... Utan regler gör man bäst i att träna hela sin kropp!
När man slår - nu lutar jag mig lite framåt för att inte förstöra kameravinkeln - man måste få med höften, med en knyck! (Lee slår två snabba slag) Och få med all energi.
Pierre: Jag vill inte slåss med dig en mörk natt! Du kom nära inpå där!
Vad är skillnaden mellan kinesisk boxning och den "skuggboxning" som gamlingarna gör på hustaken kl 08:00 varje morgon?
Bruce Lee: Det är faktiskt en sorts kinesisk boxning. Det finns många skolor...
Pierre: Alla rör sig såhär (imiterar en taiji-rörelse)
Bruce Lee: Ja, det är bra att åtminstone någon tar hand om sin kropp.
Pierre: Ja.
Bruce Lee: Det är ett gott tecken. Det kallas tai chi chuan på mandarin - på kantonesiska heter det "kai di kune"; mest en övning för de äldre.
Pierre: Visa mig, kan du lite?
Bruce Lee: (påbörjar en sittande demonstration av handrörelser...) Det är långsamt men hela tiden trycker du, vrider, sträcker - allt.
Pierre: Det ser ut som balett...
Bruce Lee: Det är det - "rinnande vatten stannar aldrig", så du måste hålla flödet igång.
Pierre: Av alla dina elever: James Garner, Steve McQueen, Lee Marvin, James Coburn, Roman Polanski, vem var bäst?
Vem anpassade sig bäst till denna österländska träningsform?
Bruce Lee: Hmm... som fighter, Steve - Steve McQueen - han har tuffheten inom sig...
Pierre: Jag ser det på bioduken...
Bruce Lee: Jag menar, han kan säga: "OK baby, här är jag" ! James Coburn är en fredlig person...
Pierre: Jag har mött honom.
Bruce Lee: Verkligen?
Pierre: Ja.
Bruce Lee: Han är jättetrevlig, lugn och allt...
Pierre: Ja, det är han!
Bruce Lee: Nu uppskattar han den filosofiska delen. Därför är hans förståelse av större än Steves. Så det är svårt att säga...
Pierre: Aha....
Bruce Lee: Jag menar, det beror på vad du ser i det....
Pierre: Vi har inte sedan grekernas dagar kombinerat filosofi och konst med sport. Men helt klart är den österländska attityden att alla tre är delar av samma sak.
Bruce Lee: Lyssna. Ytterst handlar kampkonst om att uttrycka sig själv. Det är svårt. Det är lätt för mig att ställa till med ett skådespel, och tycka att jag är tuff.
Eller så kan jag göra en massa fåniga saker. Jag kan visa dig en häftig rörelse - men för att uttrycka sig själv ärligt, min vän, är mycket svårt. Och du måste träna.
Du måste behålla dina reflexer så att du kan vad du vill när det krävs. När du vill röra dig, rör du dig, och när du rör dig är du bestämd.
Rucka inte en tum på det! Om jag vill slå, så gör jag det! Så det är så du måste träna - för att bli ett med det. Tänk (knäpper med fingrarna) och det sker.
Pierre: Den attityden är väldig icke-västerländsk.
Jag har talat med Bruce Lee, mest om kinesiska kampkonster som inkluderar kinesisk boxning, karate och judo,
vilket är vad han lärde ut när han var i Hollywood efter att han lämnade universitetet, där han studerade filosofi.
Ni förstår kanske hur han kom in på film, han kände en del skådespelare.
Jag har hört att du fick jobbet i Green Hornet, där du spelade Kato, mest för att du var den enda med kinesiskt
utseende som kunde uttala namnet på huvudpersonen - Britt Reid!
Bruce Lee: Det var ett skämt! Och vilket namn! Varje gång jag sade var jag koncentrerad. Låt säga om du skulle lära dig kinesiska...
Pierre: Ja?
Bruce Lee: Det är inte svårt att lära sig orden. Det svåra är vad de betyder - uttrycken och känslorna bakom dem.
Som när jag kom till USA första gången och tittade på en vit man visste jag inte om han blev arg. Vi har olika sätt att reagera på saker.
Pierre: Naturligtvis. Det är som om du påträffade en ny ras där ett leende inte betydde samma sak. Förresten, det gör det ju inte?
Bruce Lee: Naturligtvis inte.
Pierre: Det slog mig just. Berätta om när du spelade i Longstreet...
Bruce Lee: Ah, det där...
Pierre: Jag måste nämna att Bruce Lee hade aen stor roll i Longstreet-serien och det hade en enorm effekt på publiken. Vad var det?
Bruce Lee: Du förstår, en av episoderna hette "the way of the intercepting fist". Jag tror att den frmgånsrika ingrediensen var att jag var Bruce Lee.
Pierre: Dig själv.
Bruce Lee: Just det. Och jag gjorde inget annat, bara uttryckte mig själv - därefter har jag nämnts i bl.a. New York Times
som skriver något i stil med: "en kines som var övertygande nog att få en egen serie o.s.v."
Pierre: Minns du Stirling Silliphants repliker?
Bruce Lee: Han är en av mina elever, visste du det?
Pierre: Han också?
Bruce Lee: Ja...
Pierre: Alla är dina elever! Men, det var någon replik där som uttryckte din filosofi, jag vet inte om du minns dem...
Bruce Lee: Ah, jag minns, jag sade...
Pierre: Låt höra...
Bruce Lee: Det är det här väl?
Pierre: Du talar med Longstreet spelad av James Franciscus...
Bruce Lee: Jag sade, "töm sinnet, var formlös, som vatten. Häll vatten i bägaren - det blir bägaren. Häll det i en falska och det blir flaskan.
Häll det i en tekanna, det blir kannan. Nu kan vatten flyta eller gå i kras. Var som vatten, min vän"
Pierre: Ah, jag förstår...
Bruce Lee: Mmm....
Pierre: Så, det är stor chans att du får en göra en TV-serie i USA, "Warrior" eller? Där du använder - vad - kampkonst i en västernmiljö?
Bruce Lee: Mmm, det var ursprungsidén. Paramount, som gjorde Longstreet, vill ha med mig i serien.
Och Warner vill ha med mig i en annan. Och båda vill att jag skall göra något modernt och de tror att västern är ute! Medan jag vill...
Pierre: Du vill göra västern!
Bruce Lee: Jag vill göra västern för, du förstår, kan man försvara alla slagsmål i någon annan tidsperiod än västern? J
ag menar, nuförtiden går man inte omkring och slår ner folk (låtsas ta fram en pistol från jackan) för om du gör det...
(drar fram låtsaspistolen och spänner hanen) pang! Det spelar ingen roll hur "bra" du är.
Pierre: Mmm, en pistol, men de finns också i kinesiska filmer, som mer är kostymfilmer. Fullt med blod här!
Bruce Lee: Ah, du menar här?
Pierre: Ja.
Bruce Lee: Mmm, det är ofta så. Du förstår, jag hoppas att filmen jag är med i kommer att beskriva varför våldet äger rum (oavsett det är bra eller dåligt).
Olyckligtvis är de flesta filmer här gjorda enbart för våldets skull.
Du förstår? Grabbar som slåss 30 minuter i sträck, och blir knivhuggna 50 ggr! (låtsas hugga sig själv, och slår bort mikrofonen från skjortan)
Pierre: Jag är fascinerad. Låt mig ge dig mikrofonen tillbaka...
Bruce Lee: Jag är en kampkonstnär....
Pierre: Jag fascineras av hur du återvände till Hong Kong efter Hollywood, och plötsligt, efter en film är du superstjärna.
Alla känner dig. Du måste byta telefonnummer. Du blir påhoppad på gatorna. Vad skall du göra? Kommer du att kunna leva i båda världar?
Skall du vara superhjälte här eller i USA - eller båda?
Bruce Lee: Låt mig säga detta. Först och främst, superstjärna är ett ord som jag inte gillar - och jag skall säga dig varför. "Stjärna" är en illusion.
Det är något som publiken kallar en. Man skall se sig som skådespelare. Man skall bli glad om någon säger "du är en superskådis!" (slår med näven i handen).
Det är mycket bättre än superstjärna. Det är därför jag...
Pierre: Mmm, men du måste gå med på att du är en superstjärna. Du kommer inte... du kommer inte... om du skall ge mig sanningen!
Bruce Lee: Jag gör det nu - jag är ärlig nu. Jag har varit framgångsrik, OK?
Pierre: Ja...
Bruce Lee: Men själva ordet "stjärna"... jag menar, jag ser inte mig som en stjärna. Verkligen inte. Tro mig när jag säger så. Jag säger det inte för att...
Pierre: Vad skall du göra? Åter till frågan.
Bruce Lee: (skrattar) OK
Pierre: Skall du stanna i Hong Kong och bli berömd, eller åka till USA och bli berömd, eller äta kakan och ha den kvar?
Bruce Lee: Båda, eftersom jag redan har tänkt ut att det österländska, d.v.s. det sanna österländska skall visas upp.
Pierre: Hollywood har det sannerligen inte!
Bruce Lee: Så sant. Det är alltid flätor, "chopchop", du vet? Med sneda ögon och allt det där. Och det tycker jag är otidsenligt.
Pierre: Är det sant att ditt första jobb var att spela Charlie Chan's "son nummer 1"?
Bruce Lee: Ja, "son nummer 1" (båda skrattar)
Pierre: De gjorde aldrig filmen?
Bruce Lee: Nej, de skulle göra den som en ny James Bond-film. "Den gamle Chan är död, och nu skall sonen ta över".
Pierre: Aha, jag förstår, men de gjorde aldrig så.
Bruce Lee: Nej, Batman kom, och sedan blev allting så.
Pierre: Som Green Hornet?
Bruce Lee: Ja.
Pierre: Som du spelade i...
Bruce Lee: För övrigt gjorde jag ett jobb i den, måste jag säga.
Pierre: Verkligen? Du gillade inte dig i den?
Bruce Lee: Åh nej.
Pierre: Jag såg det inte. Låt mig fråga dig, om problemen du stöter på som kinesisk hjälte i en amerikansk serie.
Har folk kommit och sagt "tja, vi vet inte riktigt hur publiken kommer att ta en icke-amerikan"?
Bruce Lee: Tja, en sådan fråga har kommit upp. Det diskuteras faktiskt, och det är förmodligen därför "Warrior" inte kommer att bli av.
Pierre: Jag förstår.
Bruce Lee: Jag har otur. De tror att de ekonomiskt sett tar en risk. Och jag klandrar dem icke.
Om det i Hong Kong kom en utlänning och blev stjärna, och jag var mannen med pengarna, skulle jag antagligen oroa mig för om han skulle bli accepterad.
Men det är OK, för om du uttrycker dig ärligt, spelar det ingen roll! För du kommer att bli det!
Pierre: Andra sidan av myntet då? Det finns en möjlighet att du är för tuff, och amerikaniserad, och västerländsk för den publiken?
Bruce Lee: Jag har blivit kritiserad för det!
Pierre: Jaså?
Bruce Lee: Absolut. När jag gör kinesisk film försöker jag att inte vara så amerikansk som jag har blivit under de senaste 12 åren, men i USA är det tvärtom.
Pierre: Du är för exotisk?
Bruce Lee: Ja. De försöker att få mig att göra saker för att vara exotisk, förstår du?
Pierre: Javisst.
Bruce Lee: Så, det är egentligen, jag menar...
Pierre: När du bor i bägge världar innebär det problem såväl som fördelar, och du har båda.
Har attitydförndringen tacka vare Nixon.regeringens inställning emot Kina hjälpt dig att få roller i amerikansk TV?
Bruce Lee: (skratt) Det hände tidigare. Men jag tror att kinesiska ämnen kommer att bli intressanta de närmaste åren, inte för att jag syftar på något speciellt men...
Pierre: Jag förstår det, men jag undrade bara...
Bruce Lee: Men när Kina öppnas kommer det att bidra till ökad förståelse! För, ja, det annorlunda!
Och ur kontrasterna föds kanske något nytt. Så, det är en rik period att leva under.
Omjag föddes för 40 år sedan och tänkte: "jag skall bli stjärna i Amerika", tja... det skulle vara en dröm, men nu kan det bli verklighet.
Pierre: Ser du dig som kines eller som nordamerikan?
Bruce Lee: Du vill veta vad hur jag ser på mig själv? Som en människa, jag vill inte låta som Konfucius (skämtar),
men under himlen är vi alla en enda familj. Men människorna är lite olika.
Pierre: OK, vi måste sluta. Tack Bruce Lee, för att du kom hit, och tack för att ni tittade...
Previous page: Bruce Lee´s samlade visdom
Next page: Mystiken kring Bruce Lees Död