Verksamhetsberättelse
Verksamhetsberättelse
Eftersom de flesta föreningar är medlemmar i Riks idrottsförbundet borde de vara medvetna om deras ide´ om att idrott bör bedrivas så att den utvecklar människor positivt såväl fysiskt som psykiskt som socialt och kulturellt. Men hur många föreningar utformar sin idrott så att vem som vill, oavsett ras, religion, fysisk och psykisk förutsättning får vara med? Hur många skapar kontakter mellan människor ur olika samhällsgrupperingar och deltagarna en kamratlig och trygg social gemenskap?
Tyvärr kliver resultatinrinktad träning allt längre ner i åldrarna och dessa ideal hamnar i skuggan av framgång och rivalitet. Alltför ofta har jag sett barn som inte håller måttet bli bänkade "till förmån" för laget. Evenemang/derbyn som borde blivit en folkfest urartade i huliganism och vandalism. Till och med i min egen idrottsgren förekommer det tyvärr alltför mycket rivalitet, men det finns också en ypperlig möjlighet att föra människor samman.
En viktig del av barn/ungdomars liv präglas av att känna sig accepterade och att inte bli lämnade utanför. En klar fördel för kampsporter är att varje individ kan känna just detta, till skillnad från lagsporter, där det är lätt att man inte håller måttet och får sitta på utbytarbänken när det riktigt gäller. I kampsport presterar alla utifrån sin egen högsta nivå och bedöms efter sin personliga utveckling. Den enda man egentligen tävlar mot är sig själv. En annan fördel med kampsport är samträning. Kampsport bidrar till att jämna ut könsklyftorna genom att låta pojkar och flickor träna tillsammans under samma förutsättningar. Man skapar en gemensam nämnare i kampsport så att synen på varandra ändras. Samträningen sträcker sig förstås längre än könskillnader. Kan man föra pojkar och flickor närmare varandra går det lika lätt med att föra raser, religioner och åldrar närmare varandra. En bra kampsportsklubb är en miljö fylld av positiva förebilder. Man ser elever som tränar för att förbättra sina färdigheter, gamla och unga, pojkar och flickor, olika nationaliteter tränar tillsammans. Kampsportsklubbar är ställen där ovanliga människor är vanliga människor, som förevisar ovanliga mängder av beslutsamhet. Alla som utsätts av denna typ av aktivitet införlivar denna attityd till deras egen personlighet. Således sträcker sig kampsport utöver den fysiska nivån, att skapa karaktär är en lika viktig del av kampsportsträningen. Genom kampsport lär sig eleverna att respektera sig själv och följaktligen också att respektera andra.
Som jag nämnde tidigare finns det även stridigheter inom kampsporterna. Detta gäller dock inte den stil som jag representerar. Bruce Lee sade; "eftersom stilarter är separatistiska till sin natur håller stilarna människor från varandra istället för att förena dem". Bruce Lee var den första som började lära Kung Fu till andra än kineser. Någon har gått så lång som att säga att Bruce Lee´s klasser liknade Förenta Nationerna eftersom det var så många nationaliteter. Bruce Lee´s kampmetod, som jag representera, bygger på att alltid vara öppen för ny kunskap, att respektera tradition men inte vara bunden av del. Även om Bruce Lee´s tekniska lärdomar är begränsade till vad vi kan göra med vår kropp så finns det så mycket mer att erbjuda alla elever. Bruce Lee´s kampmetod är egentligen en spegel i vilken vi ser oss själva. Kunskap om andra är egentligen inget annat än kunskap om oss själva. Livet är en konstant process av relationer och det är genom dessa relationer som vi växer som människa. Således, vill vi utvecklas som människa eller kampkonstnär, så kan vi inte isolera oss utan vi måste ständigt söka nya relationer så att vi kan lära något nytt om oss själva. Som kines i Amerika och gift med en svenskättling kom även Bruce Lee i kontakt med främlingsfientlighet. Även i detta område drog han styrka från sin kampkonst. I Bruce Lee´s kampmetod lär vi oss att se helheten istället för små detaljer. Vi är inte intresserade av olikheter utan söker likheter. Tar vi dessa filosofier till det vardagliga livet så blir rasism ganska meningslöst. Rasism är egentligen bara en felaktig uppfattning av verkligheten. Människor, oberoende av färg eller kulturell bakgrund, är människor. Precis som träd eller blommor förblir blommor oberoende vilken art de tillhör. Denna öppenhet och vilja att lära sig från alla kunskapskällor är det som skiljer Jeet Kune Do från andra stilarter. Men som Bruce Lee sade så är Jeet Kune Do bara ett namn. Att namnge det är bara att falla in i ett annat separatistisk tänkande. Egentligen bör namnet raderas så att vi bara kan glädja oss åt vår egen utveckling.
Med dessa ord hoppas jag att ni ser möjligheten i att skapa (behålla) en ny och annorlunda mötesplats, för både unga och gamla, genom Bruce Lee´s Jeet Kune Do och finner min projekt ansökan intressant. Jag har ett definitivt kall här i livet. Genom kampsport kan vi ge människor färdigheter så att de inte behöver känna sig hotade, behöver inte mobba, slåss eller vandalisera. Genom kampsport kan vi få bort negativa saker som rasism och främlingsfientlighet. Vi kan lära dem att säga "nej" till mobbing, nej till "gäng", "nej" till droger, anabola steroider och allt annat negativt vi bemöts genom livet. Istället kan de säga "ja" till framgång, "ja" till vänskap, "ja" till samhället, "ja" till kärlek, hopp och livet. Jag känner mig inte engagerad, jag är engagerad! Jag vill inte låta som en gammal vis profet men som Confucius sade " under skyarna, under himlen finns det bara en familj. Det bara råkar bara vara så att folk är olika."
Previous page: Kontraktet
Next page: Klubbar